Min 4 åriga son Erik har förlorat sin pappa och sin stora idol på bara några månader pga psykisk ohälsa.
Den 20:e december lämnade han oss, min bästa vän, min stora kärlek, pappan till min son.
Det värsta ögonblicket var när Erik fick säga hejdå till sin pappa i sjukhussängen. Man tror att hjärtat ska gå sönder och att man inte ska kunna andas igen.
Jonas var intelligent, högpresterande och han kämpade mot djupa depressioner och ångest i många år. I sina mörkaste stunder var han säker på att vi hade det bättre utan honom.

Erik delar sin pappas intresse för musik. Han lyssnar på Avicii varje dag. För några veckor sedan kollade vi på på dokumentären om Avicii, när vi kollat klart säger Erik ”mamma det där är min snubbe”. Nu har även han fått frid. Men jag har inte hjärta att berätta för Erik att hans stora idol också hade ont i själen och inte orkade mer.

Om man någon gång blir sjuk så får man hoppas att man inte får någon psykisk sjukdom. Där finns stor okunskap och hjälpen är svår att få.
Självmord handlar inte om egoism, det handlar om människor som inte får hjälp med sin sjukdom och till slut inte orkar mer eller upplever att man är en belastning för nära och kära.

Jag startar denna insamlingen och hoppas på att den kan göra skillnad för någon någonstans.