För två år sedan fick jag reda på att jag är bipolär. Jag skrev till min kompis på chatten: “VART ÄR MIN FRICKIN TÅRTA” när jag såg att det var den internationella bipolärdagen. För om jag ska vara kroniskt sjuk, så vill jag åtminstone få tårta för det, resonerade jag.

Förra året hade jag en cheesecake och insamling för Mind. Och jag tänkte “fan jag ska göra det här till en årlig grej”. Så i år har jag en vegansk chokladtårta från konditori Snövit, här på Hisingen 😍

Inte för att bipolär sjukdom är något att fira, men som någon sa — allting blir pyttelite lättare om man får äta tårta. Och ännu viktigare är det att prata om psykisk ohälsa.

Jag har vänner som inte lever längre, delvis för att vi är så jävla dåliga på just det och jag saknar dem varje dag. Så om jag kan dra mitt strå i stacken för att förändra det, så gör jag det. Människor ska inte behöva dö för att vi är rädda för att prata om att må dåligt.

Mitt mål är 590 kr, precis vad den här tårtan kostade. Pengarna går till MINDs självmordslinje, där 100 kr motsvarar ungefär 10 minuter med någon som lyssnar. För den som sitter fast i mörkret är varje minut en livlina. Skänk det du kan. Eller läs på om bipolär på MINDs sida. För kunskap is the shit ❤️